Studentförslag kan bana väg för ökad plaståtervinning

Framtiden är beroende av cirkularitet. Att ersätta den traditionella linjära ekonomins resursslöseri med slutna kretslopp för återvinning och återanvändning är avgörande för att möta miljöutmaningar och hantera den växande bristen på resurser som samhället är beroende av.

Trots att omställningen till en cirkulär ekonomi går framåt används resurser fortfarande på ett ohållbart sätt. För att överbrygga gapet mellan ambition och resultat krävs nya idéer för styrmedel och initiativ.

En sådan idé presenterades av Linköpingsstudenterna Hampus Ardland Looström och Johanna Lindbäck i bidraget Pay for tonnes, not promises, som vann 2026 års studenttävling, Student Policy Proposal Competition. Duon utsågs till vinnare och tilldelades ett pris på 25 000 kronor den 2 oktober under Framtidsdagen, Ragn-Sells årliga konferens om resursåtervinning och cirkularitet. Där presenterade de sitt förslag tillsammans med två andra finalistbidrag.

– Jag tror inte att någon av oss förväntade sig det. Vi var bara väldigt glada över att få vara där, säger Lindbäck.

Plastresurser går till spillo

Tävlingen arrangeras i samarbete med Linköpings universitet och går ut på att studenter från Sverige och andra länder uppmuntras att lämna in ett välgrundat policyförslag med en tydlig och genomförbar åtgärd för att bidra till ett mer cirkulärt och hållbart samhälle.

För Ardland Looström och Lindbäck handlar lösningen om att minska riskerna för investeringar i Sveriges infrastruktur för plaståtervinning.

– Grunden i vårt förslag är att plaståtervinning egentligen inte främst är ett teknikproblem. Det är ett finansieringsproblem, säger Ardland Looström.

Både Ardland Looström och Lindbäck läser i dag masterutbildningar inom teknik vid Linköpings universitet. Ardland Looström är inriktad mot energi, miljö och management, medan Lindbäck studerar design och produktutveckling. De kommer båda från Örebro, vilket också är anledningen till att de känner varandra.

När tävlingen utlystes under försommaren 2026 såg de en möjlighet att kombinera sina olika kompetenser. Ardland Looström fokuserade på analysen och de ekonomiska aspekterna av förslaget, medan Lindbäck utvecklade koncepten och förtydligade hur idéerna kommunicerades.

Resultatet blev ett förslag som belyser glappet mellan ambition och verklighet när det gäller plaståtervinning i Sverige. Trots att svenska hushåll är duktiga på att sortera plastavfall återvinns inte merparten av den insamlade plasten.

Över 2,5 miljoner ton koldioxid släpps ut varje år när majoriteten av Sveriges plastförpackningsavfall förbränns.

”Vi betalar för att misslyckas”

Intäkterna från plaståtervinning varierar i takt med oljepriserna, vilket skapar en osäker marknad. Det gör det svårt för återvinningsföretag att få finansiering för nya anläggningar och kan i förlängningen leda till konkurser. Som en följd av detta kan Sverige inte återvinna all plast som samlas in. Omkring 70 procent av plastförpackningsavfallet går i stället till förbränning, vilket orsakar utsläpp på över 2,5 miljoner ton koldioxid varje år och kostar Sverige omkring 9 000 kronor per ton i EU-avgifter.

Samtidigt träder EU-regler om återvunnet innehåll plastförpackningar i kraft år 2030, vilket kommer att öka efterfrågan på återvunnen plast.

– Det var ganska omvälvande för mig. Vi har förlorat omkring en miljon ton i återvinningskapacitet, vilket kommer att bli ett verkligt problem 2030 när alla kommer att skrika efter återvunnen plast, säger Lindbäck.

För att möta utmaningen föreslår Ardland Looström och Lindbäck att delar av de avgifter Sverige i dag betalar för icke återvunnen plast i stället ska användas för att stödja återvinningsanläggningar.

– Vi betalar för att misslyckas i dag. Samma ton plast som bränns orsakar utsläpp, återvinnarna tjänar inga pengar på den och staten betalar dessutom en avgift till EU. Om vi kan styra en del av de pengarna till återvinnarna så att verksamheten blir lönsam kan vi förbättra situationen för alla, säger Ardland Looström.

Förslaget bygger på ett system där återvinningsföretag får konkurrera om statliga kontrakt och erbjuds en garanterad ersättning per ton återvunnen plast under tio år. Om marknadspriset faller under den överenskomna nivån täcker staten mellanskillnaden. Om marknadspriset överstiger nivån betalar företagen tillbaka överskottet. För att genomföra modellen krävs dock både godkännande från EU och att tillräckligt många återvinningsföretag väljer att delta.

Börja med ett verkligt problem

Ett viktigt syfte med kopplingen mellan tävlingen och Framtidsdagen är att skapa möten mellan nästa generations cirkularitetsexperter och dagens beslutsfattare, företag och branschaktörer.

– Det var lite nervöst att presentera idén för människor som arbetar med de här frågorna varje dag. Men det var också det som gjorde det till en så bra erfarenhet, att få testa idén på personer som faktiskt kan branschen, säger Lindbäck.

Trots det har Ardland Looström och Lindbäck ett tydligt råd till studenter som funderar på att delta i nästa års tävling: lägg tid på att förfina presentationen av förslaget så att även personer utan förkunskaper kan förstå det.

– För att allmänheten ska acceptera ett förslag måste det vara enkelt. Om du inte kan förklara det för en vän över en kopp kaffe behöver du fortsätta arbeta med det, säger Lindbäck.

De har också ett råd till den som vill förstå varför framsteg inom cirkularitet ibland uteblir trots höga ambitioner.

– Du måste börja med ett problem, ett verkligt problem. Följ sedan pengarna och ta reda på varför ingen redan har löst det, säger Ardland Looström.