Sluta behandla återvunna råvaror som ett problem

Problemet är att våra regler fortfarande gör det svårare att använda dem.

Nyligen deltog jag i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens seminarium Strategiska metaller – vad behövs för att Sverige ska leverera?. Frågan var hur Sverige kan öka tillgången till de strategiska metaller vår industri behöver. IVA samlade representanter för gruvindustrin, stålindustrin och återvinningsbranschen för att diskutera vad som hindrar ett större utbud, med fokus på bland annat tillstånd, investeringar och marknaden för återvunnet material.

Mitt svar är ganska enkelt: Vi behöver ett nytt synsätt på avfall och resurser, och vi behöver jämna ut spelplanen mellan jungfruliga och återvunna råvaror.

I dag är bara omkring sju procent av den globala ekonomin baserad på återvunna råvaror. Samtidigt fortsätter uttaget av jungfruliga resurser att öka. Det är inte hållbart. Om vi ska klara både klimatomställningen och stärka vår resiliens måste betydligt mer av de material som redan finns i samhället tillbaka in i produktionen.

Det här är egentligen inte främst ett avfallsproblem. Det är ett resursproblem.

Vi skruvar i fel ände

EU:s avfallslagstiftning bygger på avfallshierarkin. Vi ska först förebygga avfall, därefter återanvända och materialåtervinna och först i sista hand deponera.

Det låter klokt. Problemet är att hierarkin nästan helt saknar ett kvalitetsperspektiv.

Att ett material formellt "återvinns" betyder inte automatiskt att det ersätter en jungfrulig råvara. I värsta fall kan vi uppfylla målet om materialåtervinning utan att minska uttaget av naturresurser alls.

Det är här systemet hamnar fel.

Målet borde inte vara att återvinna så mycket som möjligt till varje pris. Målet borde vara att skapa säkra, högkvalitativa råvaror som faktiskt kan ersätta material vi annars hade behövt bryta eller importera.

Ett konkret exempel finns i bottenaska från avfallsförbränning. Ragn-Sells sorterar ut metaller ur askan. Efter sorteringen återstår en finare fraktion som fortfarande kan innehålla värdefulla metaller.

Tekniken för att utvinna mer finns.

Men processen lämnar också efter sig ett finkornigt material som inte lämpar sig för konstruktion och därför behöver deponeras. Då träder deponiskatten in. Resultatet är att det kan bli ekonomiskt ofördelaktigt att utvinna mer metall ur materialet, trots att alternativet är att fortsätta bryta jungfrulig råvara.

Vi beskattar alltså i praktiken delar av processen för att ta vara på en resurs som redan finns i samhället.

Det är svårt att se logiken i det.

Europa importerar råvaror som redan finns här

Samma grundproblem finns för fosfor.

Europa är starkt importberoende av fosfatråvara. Samtidigt finns fosfor i stora mängder i avloppsslam. När slam förbränns koncentreras fosforn i askan. Med modern teknik går det att utvinna fosfor ur denna råvara och producera nya, rena produkter.

Det är precis vad Ragn-Sells genom sitt innovationsbolag EasyMining nu bygger en anläggning för att göra i Tyskland. Men även här krockar teknikutvecklingen med regelverket. Dagens EU-regler hindrar användningen av avfallsbaserad råvara för tillverkning av foderfosfat, oavsett vilken kvalitet den färdiga produkten håller.

Det blir särskilt märkligt eftersom just högkvalitativ fosfatråvara är något Europa fortfarande importerar i betydande omfattning från Ryssland.

Vi har alltså tekniken att återvinna en kritisk resurs ur en europeisk råvara, men regelverket utgår fortfarande från råvarans historia snarare än kvaliteten på produkten vi kan tillverka.

Det är precis den logiken vi behöver ändra.

Samma marknad kräver samma spelregler

Jungfruliga och återvunna råvaror är inte två separata världar. De konkurrerar på samma marknad och används för att tillverka samma produkter. Båda kommer att behövas.

Därför behöver politiken sluta behandla återvunnet material enbart som avfall som ska hanteras och i stället börja se det som potentiella råvaror.

Det betyder inte att vi ska sänka kraven. Tvärtom. Vi behöver tydliga och höga krav på kvalitet och säkerhet.

Men reglerna måste utgå från vad ett material innehåller och vilken kvalitet den återvunna råvaran har, inte bara från att materialet någon gång har klassats som avfall.

Sverige och Europa behöver mer strategiska råvaror. En del måste komma från gruvor. Men en växande del kan och måste komma från de enorma materialflöden som redan finns i vårt samhälle.

Tekniken finns i många fall redan.

Nu måste politiken göra det möjligt att använda den.

Jämna ut spelplanen mellan jungfruliga och återvunna råvaror. Låt kvaliteten avgöra, inte råvarans historia.

Anders Kihl, strategi- och forskningschef på Ragn-Sells och ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), avdelning V.