Biodrivmedels klimatnytta synas med livscykelanalyser

Energimängden som krävs vid odling av olika biodrivmedel varierar mycket. Linda Tufvesson vid Lunds Tekniska Högskola berättade om hur deras livscykelanalyser av svenska biodrivmedel gör det lättare att plocka russinen ur kakan.

Biodrivmedel kan utvinnas från cellulosa, restprodukter från skogs- och jordbruk, stärkelse, socker och olja från raps och solrosfrön, som omvandlas till gaser, elektricitet, metanol och etanol. Den energimängd som krävs vid framställning, och de samlade utsläppen av växthusgaser, står i centrum vid bedömning av ett biodrivmedels egenskaper. Vissa biodrivmedel, som till exempel etanol, har emellanåt varit starkt ifrågasatta då man har menat att de inte gör så stor klimatnytta som man först har trott. Lunds Tekniska högskola har valt att fokusera på livscykelanalyser av svenska biodrivmedel.
– Eftersom det tidigare inte gjorts tyckte vi att det behövdes, sa Linda Tufvesson, en av forskarna bakom projektet.

Resultatet från forskningen visar bland annat att olika biodrivmedel skiljer sig åt både när det gäller energiåtgång och konsekvenserna för den mark som används vid odling. Linda Tufvesson menar att det inte finns någon anledning att ifrågasätta biodrivmedel som alternativ till fossila bränslen.

Även om det finns vissa skillnader så är det viktiga att lyfta fram att alla svenska biodrivmedel leder till stor klimatnytta jämfört med fossila bränslen.

Vilken potential finns då för odling av biodrivmedel i Sverige? 25 procent av dagens svenska biodrivmedel används på ny odlings mark och konkurrerar alltså inte med matproduktion. Dessutom ligger ungefär sex procent av all svensk odlingsmark i träda och står redo att börja användas.

Totalt kan biodrivmedel baserat på jordbruksråvara ändå bara ersätta 10-15 procent av dagens fossila drivmedel.

Livscykelanalys av biodrivmedel
Linda Tufvesson, Lunds Tekniska Högskola

Stäng
Stäng