Deponifilosofi

Ojojoj vad tiden går fort! Snart är vi klara med vår andra vecka av åtta.

Jag börjar nu bli lite varm i kläderna och har huvudet fullt av intressant tankar och idéer. Det är otroligt stimulerande att umgås med traineegänget alla kommer från olika ingenjörsbakgrunder och höra på presentationer om olika delar av Ragn-Sells verksamhet.

Något som speciellt tagit upp min tankeverksamhet dessa dagar har varit deponier, "soptippar" för den som inte är så bevandrad i avfallsbranschen.
Högbytorp hanterar varje år över en miljon ton avfall och det som inte går att materialåtervinna eller skicka till förbränning för energiåtervinning läggs på dessa deponier. Det som deponeras är till exempel förorenade jordar, flygaska och slagg från förbränning och porslin. Endast en procent av hushållsavfallet deponeras (främst efter förbränning), men desto mer i form av förorenade jordar och farligt avfall från t.ex. byggplatser. Allt detta material ingen vill ha tar Ragn-Sells hand om bland annat här i Högbytorp.

Anders guidar på Högbytorp

Högst upp på ett nybildat berg av behandlad flygaska visar Anders Gustafsson oss ett fragment av anläggningen i Högbytorp.

Med dessa enorma massor som deponeras här blir jag mörkrädd när jag tänker på hur mycket avfall som uppstår i Sverige och hur mycket som går förlorat på grund av att material blandas och kemikaliebehandlas...

För en som hatar att se när folk slänger en metallburk i brännbart tändes dock hoppet lite igen när jag fick se maskinen som med vildsint rullande spolar och magneter sorterar ut metallfragment på ner till 2 mm. Men ta för guds skull inte det som någon ursäkt att slänga metall i brännbart nu! Anders berättade att järnhalten i de flygaskor och slagg som deponeras i Högbytorp är högre än den i järnmalm, så det är långt ifrån allt som sorteras ut. Däremot har man vid deponering stenkoll på vad som läggs var, så att resurserna kan utnyttjas den dag tekniken kommer ifatt.

Det är dock inte bara teknik som står i vägen, utan även lagstiftning om hur avfallet får användas (vilket absolut är nödvändigt, då avfallet klassas som farligt och innehåller tungmetaller och annat obehagligt). Problematiken ligger i att det ses som avfall och inte resurser. Förmodligen är detta något som kommer skifta då råvaror blir dyrare.

I dagsläget är det ett nödvändigt ont och det är ju bra att det hanteras så att inga miljöskador uppstår och framtida användning möjliggörs.
Under tiden som vi väntar på dessa teknikframsteg känns det för jäkla bra att jag och Sofie sitter och kollar på hur man i alla fall kan göra lite nytta av dessa nybildade berg som ska ligga där och bevakas i åtminstone 30 år till. 

Arbetsdag på Ragn-Sells

Här sitter jag och kollar på häftiga Solcells-system från hela världen och utanför är det svensk sommar!

Glad midsommar med er!

/Julia

Skriv en kommentar

Skriv en kommentar

 
Användarverifikation Bild för användarverifikation  
 
Tidigare inlägg Äntligen sommar!
Stäng
Stäng