Blogginlägg taggade med Omvärld

Att arbeta med pusselbitar som saknas!

Hejsan hejsan!

Nu var det en vecka sedan jag bloggade, så helt klart dags igen. Trodde i början att jag skulle blogga mer än vad jag har gjort faktiskt men nu har jag insett att man vill lägga mycket tid på projektet så man nästan bortprioriterar i bloggen lite!

På tal om mitt projekt så har jag insett hur stort och utmanande det är, vilket känns lite nervöst men mestadels kul! Att genomföra en marknadskartläggning är som att lägga ihop olika pusselbitar till en helhet utan att kunna få tillgång till alla pusselbitar. Det gäller istället att jobba på tills man får ihop något som man kan dra lite slutsatser kring och få tillräckligt med information för att göra rimliga antaganden. En av de uppgifter som ingår i mitt projekt är att kartlägga FNI-marknaden i Sverige i olika geografiska områden och det är otroligt svårt att få ut den här informationen har jag märkt. Så för närvarande har jag 3 olika strategier för att komma fram till detta, kanske blir en kombination av dem. Hur som helst så känner jag att jag verkligen vill luska ut den här informationen ännu mer just för att den är så knepig och är så värdefull för Ragn-Sells. Dessutom är det en otroligt viktig del i mitt projekt som också ger sammanhang för annan mycket annan information.

Idag hade jag handledning med Dan och det gick bra, jag gick igenom vad jag har gjort hittills och lite funderingar och problematik som vi sen diskuterade. Det kändes skönt med avstämning, man blir så blind i sitt arbete ibland så var skönt att få veta att jag är på väg mot rätt håll. En annan grej som jag uppskattar är att min handledare återigen poängterade är det är ok med avgränsningar och antaganden i projektet så länge jag kan motivera dem. Man är så van på något sätt att arbeta med perfekt information på universitetet så när man kommer till tillfällen där informationen inte finns är det lätt att glömma bort att antaganden är nödvändiga och används ganska frekvent i arbetslivet.

Den här veckan har gått riktigt fort! Jag har jobbat på bra tycker jag och parallellt med olika uppgifter. Det är sju olika uppgifter som ingår i mitt projekt. Två (de lättaste) är avklarade och jag jobbar med fyra punkter lite parallellt även om jag har prioriterat dem. Det är skönt att kunna varva lite mellan uppgifterna, men också bra för att faktiskt inte fastna i sitt arbete i väntan på något.

Imorn är det frukostfralla, det ser jag framemot redan. Och helgen förstås! Nedan är en solig lunchbild från förra veckan där några av traineerna och Sanna åt lunch nere vid bastun för att fira solens återkomst till Stockholm idag ! :)

                                Lunchbild tanima

//Tanima

Ny i näringslivet

Det är spännande det här med att vara ny i näringslivet. Att kunna, ta plats och ta ansvar. Jag minns att många sade när man slutade högstadiet att steget till gymnasiet är rätt stort. ”Man får ta mycket ansvar själv då”. Med facit i hand så kanske det inte var ett jättekliv. Tre år senare hörde man samma sak. ”På högskola och universitet är det ingen som håller dig i handen. Du förväntas klara dig själv.” Där stämmer det bättre. Det konstant vakande ögat från grundskolan och gymnasiet var borta.

Så, åter fem år senare, vad händer nu? Den här gången har man inte fått någon förvarning om hur det kommer att vara. Kanske är det för olika från gång till gång. Efter att nu ha börjat smaka på hur arbetslivet (eventuellt) är märker man ändå fort att det här nog är det största steget, alla kategorier. För att använda några metaforer så är högskolan ett smörgåsbord; det finns mycket att plocka men det är fortfarande i viss mån begränsat. Den kunskap du ska använda finns där på bordet. För att jämföra mot att arbeta så är du plötsligt på en stormarknad. Man får, och ska, använda vilken kunskap man vill och kan. Det som säger att något är fel är troligtvis ens magkänsla och sunda förnuft istället för en professor.

Att få känna på detta, ett år innan det är skarpt läge, i skydd av ett traineeprogram tycker jag nära perfekt. Ansvaret för projekten vi jobbar med är våra egna, helt och fullt. Den information som jag letar efter kommer inte till mig genom en föreläsning eller utdelat i pappersform utan det är i mitt fall möten som gäller. Att våga låna kollegors tid är en omställning jag fortfarande inte riktigt är helt van vid. ”De har ju sitt arbete att sköta” tänker jag lite för mycket. Att våga ifrågasätta det som görs för att ”så har vi gjort” känns inte alltid så ödmjukt, speciellt efter bara lite drygt två veckor på företaget. Men detta är ett måste för utveckling. VD David Schelin uppmanade oss första dagen att fråga ”Varför?” vilket vi alla försöker göra dagligen.

Med alla jobbiga, grävande frågor är ändå bemötandet toppen. Några gånger har jag kommit mer eller mindre ovetandes om vad ett möte ska handla om. ”Du får gärna introducera och förklara det du gör” är en approach jag haft många gånger mot olika personer runt om i verksamheten. ”PUH” hade jag tänkt, men det gör inte de jag har mött.

Just nu är den personliga utvecklingen nästan större än utvecklingen av projektet. Att ha förstående, pedagogiska och kunniga kollegor runt sig underlättar. Det har det verkligen gjort i mitt fall.

Stäng
Stäng