Ny i näringslivet

Det är spännande det här med att vara ny i näringslivet. Att kunna, ta plats och ta ansvar. Jag minns att många sade när man slutade högstadiet att steget till gymnasiet är rätt stort. ”Man får ta mycket ansvar själv då”. Med facit i hand så kanske det inte var ett jättekliv. Tre år senare hörde man samma sak. ”På högskola och universitet är det ingen som håller dig i handen. Du förväntas klara dig själv.” Där stämmer det bättre. Det konstant vakande ögat från grundskolan och gymnasiet var borta.

Så, åter fem år senare, vad händer nu? Den här gången har man inte fått någon förvarning om hur det kommer att vara. Kanske är det för olika från gång till gång. Efter att nu ha börjat smaka på hur arbetslivet (eventuellt) är märker man ändå fort att det här nog är det största steget, alla kategorier. För att använda några metaforer så är högskolan ett smörgåsbord; det finns mycket att plocka men det är fortfarande i viss mån begränsat. Den kunskap du ska använda finns där på bordet. För att jämföra mot att arbeta så är du plötsligt på en stormarknad. Man får, och ska, använda vilken kunskap man vill och kan. Det som säger att något är fel är troligtvis ens magkänsla och sunda förnuft istället för en professor.

Att få känna på detta, ett år innan det är skarpt läge, i skydd av ett traineeprogram tycker jag nära perfekt. Ansvaret för projekten vi jobbar med är våra egna, helt och fullt. Den information som jag letar efter kommer inte till mig genom en föreläsning eller utdelat i pappersform utan det är i mitt fall möten som gäller. Att våga låna kollegors tid är en omställning jag fortfarande inte riktigt är helt van vid. ”De har ju sitt arbete att sköta” tänker jag lite för mycket. Att våga ifrågasätta det som görs för att ”så har vi gjort” känns inte alltid så ödmjukt, speciellt efter bara lite drygt två veckor på företaget. Men detta är ett måste för utveckling. VD David Schelin uppmanade oss första dagen att fråga ”Varför?” vilket vi alla försöker göra dagligen.

Med alla jobbiga, grävande frågor är ändå bemötandet toppen. Några gånger har jag kommit mer eller mindre ovetandes om vad ett möte ska handla om. ”Du får gärna introducera och förklara det du gör” är en approach jag haft många gånger mot olika personer runt om i verksamheten. ”PUH” hade jag tänkt, men det gör inte de jag har mött.

Just nu är den personliga utvecklingen nästan större än utvecklingen av projektet. Att ha förstående, pedagogiska och kunniga kollegor runt sig underlättar. Det har det verkligen gjort i mitt fall.

Skriv en kommentar

Frågan, varför, hjälper till att utveckla. Vi får chans att fundera en gång till varför vi gör på visst sätt och det utmanar oss att tänka nytt!

27 juni 2014 21:55 Kristina EN Rapportera detta inlägg
Skriv en kommentar

 
Användarverifikation Bild för användarverifikation  
 
Tidigare inlägg Så var det måndag igen!
Stäng
Stäng