Blogginlägg postade av John Avenberg

Målgång

Då var det dags att knyta ihop säcken för den här gången. Sommaren här på Ragn-Sells lider mot sitt slut och jag får se fram emot lite tentaplugg istället för fredagsfrallor. Jag har lärt mig otroligt mycket under den här sommaren och jag har framförallt tyckt det varit kul att få komma ut och träffa de spännande och intressanta människor som finns här, inte minst på våra kontor i Riga och Tallinn. Det har också varit väldigt intressant att få se hur en organisation i förändring fungerar och hur tongångarna är. Här tror jag att vi som fått privilegiet att vara traineer under sommaren skall vara tacksamma, jag tror att det är få organisationer som är så pass inkluderande och ödmjuka som Ragn-Sells. Vi som inte riktigt är torra bakom öronen än har fått vara med på stort och smått och många har de varit som ansträngt sig och lyssnat, men också visat stort tålamod med alla våra frågor.

För dem som undrar hur det gått med mitt projekt vill jag säga att jag känner mig mycket nöjd med det jag har åstadkommit. Tiden vi har haft på oss har varit begränsad och jag har varit hämmad av att det bokstavligt talat är ett hav mellan mig och den marknad jag har undersökt, men jag har gjort mitt bästa med de förutsättningar som finns. Det är min förhoppning att mitt projekt lever vidare, särskilt i de länder där detta inte gjorts förut. Jag hoppas de mindre företagen i Baltikum har tid att lyfta blicken någon gång per år och titta sig omkring för att se vart alla andra är på väg. Även om man inte tar samma väg som alla andra är det bra att veta vart man har dem.

Tack till alla er här på Väderholmen och alla de Ragn-Sells:are som finns på andra sidan Östersjön! Det har varit en otroligt lyckad sommar för min del.

/John

Bussen från Vilnius

Precis som jag befarade i början på mitt projekt så har de långa ledtiderna gjort att jag nu mot slutet börjar få in information jag gärna hade haft från första dagen. Mitt projekt är av kvantitativ typ vilket betyder att jag måste ha tillgång till mycket data för att kunna presentera ett svar på de frågeställningar jag har. Hittills har jag läst mer än sjuttio estniska årsredovisningar. För de andra länderna skulle jag behöva lika många men det är långt ifrån vad jag har tillgång till.
 
För att beskriva arbetsgången lite kort så kan vi ta extremfallet med Litauen. Då vi inte har något eget kontor i Litauen får det hela gå via en kollega i Estland som agerar kontaktperson. Han har sedermera kontakt med en tjej i Vilnius som agerar relä. Tjejen i Vilnius har i sin tur kontakt med en jurist som är rätt registrerad i Litauen för att få hämta ut bolagsuppgifter. Tjejen lägger beställning hos juristen, väntar på leverans, färgkodar balans- och resultaträkning, skickar med bussgods! rapporterna till Estland där dessa skannas in och slutligen hamnar som en PDF hos mig. Definitivt inte rakaste vägen och rum för effektivisering finns definitivt. Det stora problemet ligger i dessa länders byråkrati samt bristande språkkunskaper. Bland de jag har kontakt med är det bara min kontaktperson som förstår Litauiska vilket försvårar allt ytterligare.
 
Glädjande är dock att jag känner mig ganska nöjd med arbetet jag gjort om Estland vilket betyder att metoden fungerar men det tar lite längre tid än jag tänkt mig.
 
Imorgon är det fredagsfralla, tjillevippen!
 
/John

Slutet närmar sig

Den senaste veckan har jag suttit och sammanställt den information jag hittills fått in, från intervjuer, resor till Riga och Tallinn, årsredovisningar och miljörapporter. Snabbt inser jag att den information jag har skulle gå att förfina in i all oändlighet, indelningar kan göras mer precisa, mer information kan hämtas in från föregående år, data kan rensas för både det ena och det andra. Någonstans måsta jag ändå bestämma mig för att det räcker, tiden är begränsad och material kan jag få i massor. Nu gäller det att hitta kvalitet och göra det bästa av det som jag har. Frustrerande nog har vissa saker dragit ut på tiden och nya rapporter kommer komma in under veckan vilket sinkar mitt arbete med att färdigställa de presentationer jag skall leverara i slutet av projektet. Nu hoppas jag bara att slutresultatet blir något att vara stolt över och att det kan komma till användning.

/John

Kategori:

Fårskallar

Dessa dagar är tempot här på kontoret ganska lågt. Semestertiderna har slagit till, och för oss studenter som vanligtvis jobbar hela somrarna är det oftast såhär vi ser kontor. Det sitter kanske någon i vart femte rum, går någon förbi i korridoren undrar man genast vad dem gör här och skulle någon släppa en knappnål finns det stor risk att ljudet skulle drunkna i den massiva tystnaden…

 

Ett_får

Trodde att det var en telefon som låg och vibrerade någonstans på kontoret innan jag insåg att det var dom här lirarna som lät utanför fönstret.

 

Men allt står inte stilla, i måndags var jag och Anton ute på praktik inom servicetjänster. Det betyder att vi var ute på två av de gallerior som Ragn-Sells har entreprenad på. Vi tar emot gods och skickar iväg sopor kort sagt. Detta var sista praktikdagen och ute i galleriorna var aktiviteten också ganska låg. Alla med lite vett i kroppen har lämnat staden helt enkelt. Men som en av miljöarbetarna påpekade så var charmen med servicetjänster trots allt att man BÅDE fick lämna ut varor till söta butiksbiträden och sedan hämta deras sopor. Om kontentan var att detta är en win/win situation för företaget eller om det bara handlade om att maximera sin egen exponering mot butiksbiträden gick inte att urskönja.

 

Projektet rullar också vidare. Idag intervjuade jag en kille på kontoret i Polen via telefon och imorgon flyger jag till Riga. Det skall bli spännande att höra deras syn på Ragn-Sells och miljöarbetet i stort och om jag har tur hinner jag ta en promenad i staden också innan flyget går tillbaka.

 

Klockan är 16:30 och jag stämplar ut för dagen, imorgon blir det uppstigning innan 04:00 igen...

 

/John

Kategori:

”This is NOT Africa”

FlaggaTallinn… Vad vet jag om Tallinn, förutom att det gjorts en film av Killinggänget med fokus på en ful Östersjöfisk? Inte mycket är väl svaret, trots att jag varit här tidigare.


Det har i alla fall varit en hektisk dag med möten med handledare och annan personal på kontoret i Tallinn. Vi hann även med utflykter till några anläggningar som ligger vid Tallinns flygplats, däribland den MBT-anläggning jag skrev om i första inlägget samt en anläggning för att pressa olika avfall till balar som sedan kan säljas på världsmarknaden. Flödena som avfall går igenom efter att det samlats in är intressanta då det kan sluta på de mest oväntade ställen. Hushållsavfallet i Tallinn går efter lite separering, fragmentering och jäsning iväg som bränsle till ett cementbruk där det bränns i ugnen och askan blandas sedan ner i cementen. Något plastmaterial skeppas ända till Kina och norska hushållssopor exporteras till Sverige, sopornas värld bjuder på logistiska överraskningar hela tiden.

MBT               MBT
In kommer sopor ut kommer bränsle.

Efter att ha lunchat med min Estniska handledare samt en kille som jobbar på ekonomiavdelningen står det klart, utifrån en estländsk bedömning, att Estland är ett skandinaviskt land. Frustrationen är stor över att ingen annan har förstått det. Killen från ekonomiavdelning konstaterar torrt att han dagen innan fått förklara för några besökande danskar att kontoret INTE låg in någon form av plåtskjul med jordgolv så som man kanske ser i tredje världens länder i Afrika.


Själv får jag väl erkänna att kunskaperna om Baltikum är låga men Estland överraskar bara positivt. Man glömmer lätt bort att Sverige tillhör Estlands viktigaste handelspartners och mycket influenser hämtas från det stora landet i väst (alltså vi). Tänkvärt när Svenskar har en tendens att bli bestörta av okunskapen hos besökare från ett ännu större land väst om oss.


/John

Kategori:

Kontorsbroiler ute i fält

Igår var jag ute och åkte med en av våra spol- och sugbilar då mitt eget projekt har varit stillastående några dagar i brist på rådata från estland. Att projektet står stilla är självklart inte bra och det känns som ett typiskt nybörjarfel från min sida att inte ha dragit igång tillräckligt många parallella trådar att jobba med. Efter att ha skjutit iväg en mängd med förfrågningar i måndags börjar det ge utdelning idag och läget för resten av veckan ser betydligt bättre ut.


Men åter till slambilen. Just vatten och avloppsteknik är ett segment som många rynkar näsan åt, bokstavligt talat. Men det är en tjänst lika viktig som någon annan, alla vet vi hur akut ett stopp i avlopp kan bli om det inte löser sig snabbt. Därför tycker jag det är otroligt spännande att lyssna på dem som jobbar med det här, vad motiverar en att stå i ångorna av rötat stekfett och fekalier åtta timmar om dagen?


Efter att ha åkt runt och tömt fettavskiljare på restauranger en dag tror jag att svaret på den frågan helt enkelt är att man inte står åtta timmar om dagen och suger slam. Självklart är det en del av arbetet, men man träffar också mycket kunder och framförallt löser man problem. Problemlösning är värdeskapande för företaget samtidigt som det blir en utmaning, vilket är motiverande för de flesta i arbetslivet. Helt klart är i alla fall att killarna som jobbar med VA utför en absolut grundläggande samhällsservice och kanske inte alltid får den uppskattning de förtjänar när de är ute och kör med sina bilar.

Sugbil

Tisdagens arbetsplats.


Nu fortsätter arbetet med att köra estniska årsredovisningar genom Google translate och pussla in siffrorna på rätt plats, utmanande.

/John

Från Norrtälje till Baltikum

John heter jag, läser till civilingenjör i industriell ekonomi i Linköping och är en av årets sommartraineer på Ragn-Sells. Här tänkte jag skriva lite om mina upplevelser under sommaren i avfalls- och återvinningsbranschen. Det här är en bransch som jag aldrig tidigare har haft kontakt med förutom när det då och då kommer förbi en grön lastbil och hämtar hushållssoporna. Det är kanske inte den första bransch man tänker på när man läser till ingenjör men det finns stora likheter med vanlig processindustri, in kommer sopor och ut kommer material som kan återanvändas.


Under sommaren kommer jag att genomföra ett projekt där jag undersöker konkurrenssituationen för Ragn-Sells bolag i Östeuropa. Ragn-Sells finns representerade i Estland, Lettland och Polen. Sorligt nog har miljöarbetet inte kommit lika långt där, utsläpp och förorening av jord och mark förekommer i betydligt större skala än i Sverige. Tidigare lades allt avfall på hög i dessa länder men jag läste precis att majoriteten av alla deponier från Sovjettiden numera är stängda och övertäckta och de nya som byggs följer EU-standard. Kul är också att Ragn-Sells ligger i framkant och har bland annat investerat i en MBT-anläggning i Tallinn (mer om MBT kan man läsa här http://en.wikipedia.org/wiki/Mechanical_biological_treatment). Tyvärr dröjer det nog ytterligare några år innan din lokala landsortsmekaniker i Lettland är villig att betala för att bli av med sitt farliga avfall på samma sätt som görs i Sverige. Men med ökat tryck från EU och växande välstånd så kommer vi nog dit snart. Helt klart är i alla fall att det är en spännande region och jag ser fram emot att genomföra det här projektet!


I sommar skall vi också vara ute på lite praktik. Tidigare den här veckan var jag ute och tömde stationer för farligt avfall i Norrtälje med en mycket trevlig miljöarbetare. Vi hade en lugn arbetsdag då jag antar att folk haft bättre för sig under midsommarhelgen än att rensa sina förråd på gammal färg och lösningsmedel. Det blev ett bra tillfälle att lära sig om verksamheten och lyssna på vad dem som jobbar ute på våra fordon möter i sin vardag.

Stäng
Stäng