Blogginlägg taggade med Avfall

Bussen från Vilnius

Precis som jag befarade i början på mitt projekt så har de långa ledtiderna gjort att jag nu mot slutet börjar få in information jag gärna hade haft från första dagen. Mitt projekt är av kvantitativ typ vilket betyder att jag måste ha tillgång till mycket data för att kunna presentera ett svar på de frågeställningar jag har. Hittills har jag läst mer än sjuttio estniska årsredovisningar. För de andra länderna skulle jag behöva lika många men det är långt ifrån vad jag har tillgång till.
 
För att beskriva arbetsgången lite kort så kan vi ta extremfallet med Litauen. Då vi inte har något eget kontor i Litauen får det hela gå via en kollega i Estland som agerar kontaktperson. Han har sedermera kontakt med en tjej i Vilnius som agerar relä. Tjejen i Vilnius har i sin tur kontakt med en jurist som är rätt registrerad i Litauen för att få hämta ut bolagsuppgifter. Tjejen lägger beställning hos juristen, väntar på leverans, färgkodar balans- och resultaträkning, skickar med bussgods! rapporterna till Estland där dessa skannas in och slutligen hamnar som en PDF hos mig. Definitivt inte rakaste vägen och rum för effektivisering finns definitivt. Det stora problemet ligger i dessa länders byråkrati samt bristande språkkunskaper. Bland de jag har kontakt med är det bara min kontaktperson som förstår Litauiska vilket försvårar allt ytterligare.
 
Glädjande är dock att jag känner mig ganska nöjd med arbetet jag gjort om Estland vilket betyder att metoden fungerar men det tar lite längre tid än jag tänkt mig.
 
Imorgon är det fredagsfralla, tjillevippen!
 
/John

Sopor

Nu har det gått fyra veckor av traineeprogrammet, och jag och mina traineekollegor har börjat bli varma i kläderna.  Största delen av tiden driver jag som sagt mitt projekt, som handlar om marknaden för avfallsbränsle. Det som går att säga är först och främst att det finns stor kapacitet för avfallsförbränning i Sverige, vi kan bränna upp mer sopor än vad vi producerar. Av olika anledningar byggs det även flera nya förbränningsanläggningar, vilket gör att överkapaciteten ökar än mer. Framförallt i Mälardalen byggs och planeras det som mest; Fortum i Brista, Mälarenergi i Västerås, Eon ute vid Högbytorp, samt utbyggnad av den redan stora anläggningen i Högdalen. Spontant är detta såklart fördelaktigt för Ragn-Sells, som står som leverantör av bränsle till dessa anläggningar. Än så länge är det dock något av kundens marknad och företag som Ragn-Sells betalar fortfarande för att få avsätta avfall vid förbränningsanläggningen. Min gissning är att det i framtiden kommer bli svårare för förbränningsanläggningarna att hitta bränsle, vilket bör göra det möjligt för Ragn-Sells att göra en bättre affär än idag.
 
Hur som helst har överkapaciteten täckts upp genom att avfallsbränsle har importerats från diverse Europeiska länder. Detta kan först verka lite underligt, men det är faktiskt inte uppenbart dåligt att exempelvis italienarna eller engelsmännen skickar sina sopor till Sverige, varken ur ekonomisk eller ur miljömässig synvinkel. Främst beror detta på att det faktiskt inte finns några bra behandlingsmöjligheter av avfallet på hemmaplan för dessa länder. Med hårdare miljökrav från EU minskar alternativen ytterligare och det blir sannolikt enklare för svenska anläggningar att hitta avfall utomlands. Ju mer jag gräver i dessa frågor desto mer inser jag att sopor inte bara är sopor, utan att det faktiskt handlar om en komplex marknad som i vilken annan globaliserad bransch som helst. Spännande projekt i alla fall, tycker jag!

På farligt uppdrag

Igår hade jag nöjet att få följa med Gabriella, som är kemist och jobbar med farligt avfall (FA), ut på fält. Gårdagens uppdrag var att kontrollera samt sortera det FA som kommit in till miljöstationer på återvinningscentraler (ÅVC). När jag åkte till Kallhäll-kontoret på morgonen för att möta upp kemisterna på FA var det med ett pirr i magen, hur farlig skulle dagen bli?

Väl framme började dagen som de flesta andra dagar, med en stärkande kopp kaffe. Än så länge verkade dagen ofarlig. Kaffet intogs tillsammans med kemister och säljare på FA och vi (jag och Sara) fick en inblick i arbetet med FA samt höra en del skojiga anekdoter om lustiga fynd. Jag gjorde själv ett lite roligt fynd senare, en flaska specialolja från 1966 (se bild), undra var den hållit hus alla dessa år? Innan vi lämnade Kallhäll fick vi nödvändig utrustning så som gasmask, ögontvätt, handskar, skyddsglasögon osv., vad hade vi gett oss in på?

Specialolja

Efter kaffet i Kallhäll tog vi en sväng förbi Högbytorp för att fylla på med materiell för att kunna frakta FA. Redan nu märktes att det finns en hel del regler kring hantering av FA, vilket vi även blivit informerade om samt genom det pappersarbete som behövdes för att jag skulle få följa med denna dag.

Ingen som var i Stockholmstrakten igår kunde väl undgå att missa att sommaren bjöd på en av de finaste och varmaste dagarna hittills? Från Högbytorp begav vi oss vidare ut mot en av Stockholms mest populära sommardestinationer, dessvärre stod inte sol och bad på schemat. Eftersom stället vi begav oss till är mycket populärt sommartid kommer stora mängder avfall in till ÅVC under denna period och det vi möttes av var ingen rolig syn, mängder av osorterat FA. Så det första vi fick göra var att göra det som kommuninvånarna borde ha kunna gjort, sortera färgburkar efter om de var oljebaserade eller vattenbaserade. Ganska enkel uppgift men tidskrävande (och varmt då vi var tvungna att ha täckande kläder). Knivigare blev det då det dök upp flaskor som en gång i tiden innehållit blandsaft eller mjölk men helt klart innehöll något annat som ej bör förtäras, och det är här de riktiga kemikunskaperna kommer in. De okulärbesiktigas, luktas (försiktigt) samt pH bestäms innan det sorteras (självklart finn även en pärm för att underlätta bestämningen samt hanteringen och de risker som finns med ämnet vid felbehandling). Gabriella imponerade med sina kemikunskaper och ofta kunde innehållet bestämmas efter lukt.

Dagen flöt på, men det tog lång tid att få ordning på miljöstationen, sorteringen var det som tog tid, själva kemiarbetet gick relativt fort. ÅVC öppnade vid tre och bilkön ringlade sig lång, helst hade vi velat hinna iväg innan de öppnade och anledningen till detta märkte jag ganska fort. Det är ingen trevlig stämning på ÅVC, något jag även noterat då jag själv varit på ÅVC i privat syfte. För första gången på hela dagen kände jag obehag. Folk gormade och skrek, klagade och ojade sig för att de behövde bära tungt till olika containrar, och ilskan riktas mot de som jobbar hårt för att se till att avfallet tas om hand på rätt sätt utan att skada djur och natur.

Lite lustigt egentligen, det farliga verkade inte vara att hantera avfallet utan att hantera dem som ger upphov till det. Min uppmaning till er alla är att visa mer uppskattning mot miljöarbetarna där ute, de gör ett tungt jobb och det är en hemsk tanke hur vår närmiljö skulle se ut utan dem!

/Amanda

Sopbil, bastu och bearnaisesås

En tid har nu passerat sedan jag förra veckan var ute på praktik och jag har hunnit samla mina tankar och börjat smälta intrycken. Praktikområdet var fastighetsrenhållning och klockan 05:30 var det till att infinna sig i Rosersberg. Då jag bor söder om stan var det till att ställa väckarklockan på 03:30 och förvånansvärt nog var det inte lika svårt att stiga upp som jag befarade. Efter en snabbdusch, frukost på McDonald’s och en timmes bilfärd blev det morgonfika med miljöarbetarna i Rosersberg. En mycket morgonpigg Johan Brodin meddelade att det var med honom jag skulle spendera dagen. Vi begav oss till sopbilen och körde iväg. Under förmiddagen åkte vi på små, krokiga grusvägar och tömde matavfall och under eftermiddagen körde vi i Sigtuna och tömde större kärl från olika soprum. Det var soligt väder och själva arbetet var kul och stimulerande. Särskilt intressant var det att prata med Johan de korta stunder vi befann oss i bilen mellan varje tömning. Johan gav sin syn på Ragn-Sells styrkor, problemområden och sina tankar kring förbättringsåtgärder vilket var mycket intressant då det var från ett annat perspektiv och skilde sig delvis från det jag tidigare fått höra av andra Ragn-Sellare. Johan skulle på semester nu i flera veckor så tyvärr kan jag inte följa med honom igen och fortsätta konversationen så jag vill passa på att tacka honom för en spännande och lärorik dag ute i sopbilen. Tack Johan!

En riktig sopa?

För att återgå till denna vecka kan jag berätta om veckans höjdpunkt, nämligen onsdagens grillkväll. Samtliga traineer och våra två handledare Tova och Philip stannade kvar på Väderholmen efter jobbet och passade på att ha lite extra roligt. Kvällen inleddes med bastu och bad. Tova, som inte hade några badkläder, förberedde under tiden festmåltiden som Agnetha i receptionen i sin tur inhandlat och gjort iordning. Efter drygt en timmes bastande och ett par dopp i sjön begav vi oss till grillområdet. Tova hade där stött på lite problem då grillen inte riktigt ville komma igång. Som tur var uppdagades dock att John är lite av en grillentusiast och tillsammans med Tova fick de till slut pli på grillandet. Under tiden vi väntade på att köttet skulle bli klart fördes en intensiv diskussion om olika dieter och i vilken ordning man bör äta och dricka olika saker. Philip var så hungrig att han gick loss på bearnaisesåsen. När köttet var klart följde en god middag och efter den fick vi hemlagade maränger som Amanda gjort. Allt som allt en mycket lyckad, och förhoppningsvis inte sista, grillkväll!

Bad

/Tom

Kontorsbroiler ute i fält

Igår var jag ute och åkte med en av våra spol- och sugbilar då mitt eget projekt har varit stillastående några dagar i brist på rådata från estland. Att projektet står stilla är självklart inte bra och det känns som ett typiskt nybörjarfel från min sida att inte ha dragit igång tillräckligt många parallella trådar att jobba med. Efter att ha skjutit iväg en mängd med förfrågningar i måndags börjar det ge utdelning idag och läget för resten av veckan ser betydligt bättre ut.


Men åter till slambilen. Just vatten och avloppsteknik är ett segment som många rynkar näsan åt, bokstavligt talat. Men det är en tjänst lika viktig som någon annan, alla vet vi hur akut ett stopp i avlopp kan bli om det inte löser sig snabbt. Därför tycker jag det är otroligt spännande att lyssna på dem som jobbar med det här, vad motiverar en att stå i ångorna av rötat stekfett och fekalier åtta timmar om dagen?


Efter att ha åkt runt och tömt fettavskiljare på restauranger en dag tror jag att svaret på den frågan helt enkelt är att man inte står åtta timmar om dagen och suger slam. Självklart är det en del av arbetet, men man träffar också mycket kunder och framförallt löser man problem. Problemlösning är värdeskapande för företaget samtidigt som det blir en utmaning, vilket är motiverande för de flesta i arbetslivet. Helt klart är i alla fall att killarna som jobbar med VA utför en absolut grundläggande samhällsservice och kanske inte alltid får den uppskattning de förtjänar när de är ute och kör med sina bilar.

Sugbil

Tisdagens arbetsplats.


Nu fortsätter arbetet med att köra estniska årsredovisningar genom Google translate och pussla in siffrorna på rätt plats, utmanande.

/John

Tankar kring hållbarhet

Igår var jag återigen tillbaka på kontoret efter måndagens resa med Lars Tolgén som Sara berättade om i förra inlägget. Det var roligt att höra Lars tankar kring verksamheten, marknaden och inte minst om framtiden. Genom Lars berättelser och våra nyfikna frågor fick vi ett nytt perspektiv på Ragn-Sells arbete och roll i samhället.

Hur kan vi skapa incitament för ökad källsortering hos privatpersoner? Hur fungerar avfallshantering i andra länder och hur kan vi lära av varandra? Hur kommer marknaden att se ut i framtiden och hur kommer vår verksamhet att påverkas utav detta? Det här var ett urval av de ämnen som vi satt och diskuterade i bilen mellan anläggningarna som vi besökte på resan.

Sara, Lars och Elin vid anläggningen i Lunda

Sara, Lars och Elin vid anläggningen i Lunda

Jag fortsatte fundera i samma banor när jag satt på pendeln på väg hem från jobbet. Frågor och funderingar poppade upp i huvudet när jag försökte smälta dagens intryck. Hur kan vi i Ragn-Sells arbeta för att sluta produktcykler och skapa hållbara kretslopp? Vilka nya tekniker kan dyka upp i framtiden? Vilka nya system kan vi skapa för att öka verkningsgraden i återvinningen och vilka nya vanor krävs av oss privatpersoner för att anpassa oss till dessa? Gårdagens samtal gav gott om inspiration såväl som motivation att arbeta vidare med den konkurrentanalys som jag fått i uppgift att utföra under sommaren. Tack Lars!

Jag ska passa på att berätta lite om mig själv och vad som fick mig att ansöka till Ragn-Sells traineeprogram. Jag studerar industriell ekonomi med inriktning mot energiteknik, har ett starkt intresse för miljö- och hållbarhetsfrågor och ser det här som en bra möjlighet att få en inblick i miljöbranschen. Jag blev tipsad av en bekant att besöka Ragn-Sells hemsida efter att jag börjat funderat på intressanta sommarjobb, och stötte där på länken om sommarens traineeprogram. Det tog inte lång tid att bestämma mig för att söka, och än så länge har jag inte ångrat mig en sekund. Min tid här på Väderholmen har definitivt överträffat förväntningarna såväl när det gäller projektet, handledare och medarbetare. Det känns kul att få arbeta i en stor organisation med bred verksamhet och under mina första veckor här har jag slagits av de möjligheter Ragn-Sells har att påverka samhällets utveckling.

Idag blir det grillkväll med traineer och handledare efter jobbet. Kanske dags att testa Väderholmens badförhållanden?!

Vi hörs! 

/ Elin

 

På resa genom Ragn-Sells verksamheter

Idag var det dags för första gruppen att få åka ut på en liten resa med Lars Tolgén. Det var jag, Elin och John som var de lyckligt utvalda för dagen. Lasse har själv jobbat inom Ragn-Sells i många år och har väldigt bra koll på verksamheten och hur Ragn-Sells samverkar med samhället i stort. Under dagen har vi fått se flera verksamheter som spänner över hela Ragn-Sells bredd, och har även haft mycket intressanta diskussioner i bilen mellan stoppen. Jag tycker själv att det är väldigt intressant att reflektera över syftet med miljöföretag och hur det förändras med samhällsutvecklingen – en tanke jag fick av avfallshierarkin var bland annat att miljöföretag som lyckas få en befolkning att återanvända och återvinna mer själva sedan måste anpassa sig efter detta beteende – då det inte längre finns samma mängd avfall att omsätta. Mycket intressant!

Totalt fyra stopp har vi hunnit med under dagen; det första i Länna där man har en krosslina för blandat avfall. Det var minst sagt en imponerande maskin som kunde tugga i sig saker av alla möjliga storlekar – allt ifrån små plastpåsar till rejäla träbjälkar. In åker bulkigt avfall och ut kommer finfördelat material som blir bränsle i avfallsförbränningen.

Från en värld till en annan, stopp nummer två på köpcentret Bromma Blocks visade upp Ragn-Sells Serviceentreprenad – likt den som jag och Amanda besökte förra tisdagen på praktik. Mycket var likt den verksamhet vi såg inne i City, men en del var självklart också olikt då det är anpassat efter kunden och fastigheten.

Efter trevlig lunch på köpcentret drog vi vidare, denna gång till Lunda – en anläggning som sysslar med mottag och balning av sorterat avfall. En och samma balningsmaskin kunde användas till att bala både wellpapp, mjukplast, hårdplast och papper – men när vi var där var det wellpapp som var på linan. Här nedan kan du se Elin som tittar ner på bandet med wellpapp som går mot balningsmaskinen för att komma ut som färdiga balar.

Elin tittar på wellpapp

Slutstoppet på dagen var Ragn-Sells Miljökonsult AB, som är ett eget bolag med just miljökonsulter. Vi fick en kaffe och en snabb introduktion till vad deras verksamhet går ut på – allt ifrån implementation av miljöledning och energi- och processeffektivisering till digital undervisning! Man kan minst sagt säga att vi på fem ynka timmar hann med en ordentlig resa genom Ragn-Sells och ett rätt brett spektrum av verksamheter!

/Sara

Stäng
Stäng