Blogginlägg postade under 2011

Offantlig Upphandling!

Befinner sig landet i ett moralpaniskt läge kring upphandlingar, trängd mellan Riskkapitalisterna skrupellösa vinstmaximering och uppvaknandet att denna aktivitet och verksamheter under lagen om vårdval faktiskt utgör mer än 20% av Sveriges BNP?

Samtidigt är den offentliga upphandlingen vad gäller avfall i en slags rävsax mellan en tendens av alltfler överklagningar, detaljreglering och mer omfattande viten.

Därför var timingen lysande när Sveriges Åkeriföretag ägnade årets Renhållarträff den 25 november åt offentlig upphandling. Än mer så med tanke på att Anders Wijkman samma vecka lämnade sitt delbetänkande i den statliga utredning som har till uppgift att reformera upphandlingen i Sverige.

Jag tror det kan vara bra att ibland gå tillbaka till varför vi har offentlig upphandling. Jag tror det kan sammanfattas i tre punkter:

- Hinder mot korruption och svågerpolitik
- Operationell effektivitet så att varje skattekrona kommer till bästa användning
- Innovation, både genom att upphandlaren driver kravställningen och att konkurrensen föder nya tankar

Om resultatet är att vinster tas ut i form av kvalitetssänkningar istället för produktivitetsökningar och att detaljregleringen och prisfokuset blir så omfattande att det inte finns utrymme för innovation, så kan man lätt konstatera att vi är inne på fel väg.

Vad är då rätt väg?
Låt mig nämna några områden som jag tror är avgörande för att utveckla upphandlingen i vår bransch och generellt.
Det börjar med inköp. Inköp måste ses som en prioriterad och strategisk kärnkompetens hos kommunerna. Kommunerna måste fokusera rätt och avsätta resurser till detta, annars kommer skattebetalarna aldrig att få valuta för sina pengar. Detta är en långt mer omfattande omställning än vad man kan tro.

Inköp går hand i hand med uppföljning/revision. Utan uppföljning kommer vi skapa en nedåtgående spiral av sämre och sämre kvalité, oavsett vad som står i upphandlingsunderlagen. Avsaknaden av uppföljning lämnar dörren öppen för entreprenörer med rymligare samveten att lämna taktiska offerter med priser som inte tar täckning för alla skall-krav.

Här finns emellertid goda exempel på kommuner som Västerås, Umeå, Uppsala och Norrtälje som lägger alltmer tid på att göra ett seriöst uppföljningsarbete.

Utan uppföljning kommer vi inte heller att utveckla en gemensam idé om hur vi ska se på och mäta kvalité, vilket jag tror har stor betydelse för upphandlingens långsiktiga överlevnad. Min gissning är att där vi inte får ett ökat inslag av uppföljning kommer vi istället att få en eskalering av viten kopplade till snåriga och motsägelsefulla regler om effekten av olika förseelser, vilket förstås är en klart olycklig utveckling.

Låt mig betona för att undvika missförstånd, att viten i sig är välkomna, men de måste vara förutsägbara, proportionerliga och i sin natur leda till beteendeförändringar hos entreprenören som höjer kvalitén. Det är också därför som bonusinslaget i uppläggen borde öka.

Men vad gäller kvalité måste kanske även lagstiftningen hjälpa till. En del av kommunens beslut måste kunna vara att bedöma ”past performance”. I varje val av leverantör i näringslivet ingår en inte obetydlig komponent som består av att försöka bedöma leverantörens historiska prestation. Av det skälet tycker jag det var fel av Förvaltningsrätten i Malmö tidigare i år (mål 1878-11) att underkänna VA-SYDs val av Ragn-Sells med motiveringen att kommunen inte får lägga referenser till grund för sin kvalitétsbedömning.

Det är också dags att fundera på hur man kan väva in slutkundens upplevda känsla av kvalité. I näringslivet gör vi löpande kundundersökningar för att få fram NKI – Nöjd Kund Index. Någon borde fundera på hur ett RenhållningsIndeX (RIX!) skulle kunna se ut. En spännande tanke är att koppla utfallet av sådana undersökningar till bonusbetalningar.

En viktig del av utvecklingen för att uppnå innovation, är att vi kommer bort från detaljreglering och går mot funktionsupphandlingar. Detta kan uppenbart vara en utmaning i tider av upplevda kvalitétsbrister. Men det är här den professionelle inköparen och uppföljningsarbetet kommer in. Kommunerna måste lära sig att formulera vilket problem som ska lösas på funktionell nivå och endast inkludera de mest kritiska kraven. Här måste kommunerna vara försiktiga med att införa långa listor på minimikrav som effektivt dödar alla möjligheter till nytänkande.

Vad gäller innovation och miljöutveckling, så är det viktigt att upphandlingarna i största möjliga utsträckning undviker att specificera teknik, och istället tillämpar på målstyrning. Speciellt viktigt är detta på fordonssidan, där detaljerade regler försvårar ett effektivt användande av fordonen, t ex mellan olika närliggande kommuner. 

Jag gissar att denna fråga kommer att bli knivigare över tiden allteftersom innovationerna för en hållbar framtid tilltar. Några kanske har uppmärksammat att Danmark nu satsar hårt på bränsleceller som med förnyelsebar el i stor skala ska omvandla infångad koldioxid till bensin, d v s vi kommer att få koldioxidneutral bensin inom några år. Med sådant bränsle i tankarna blir det svårt att ställa de olika bränsleslagen mot varandra.

Några ord om IT. Att entreprenörer lägger en stor del av sin kostnadsmassa på att anpassa sig till olika kommunala IT system, är helt utan värde. Här måste branschen ta fram ett standardiserat gränssnitt för att sänka alla kostnader för denna del av upphandlingen.

Sist men inte minst – kanske störst – är det angeläget att påpeka att vissa kommuner underlåter att upphandla över huvud taget. Nu är de s k Tekal-kriterierna på väg in i Sverige på allvar, vilket vi hoppas ska leda till en renodling av kommens roll och att alla uppdrag som inte drivs i egen regi eller i kommunala bolag som i allt väsentligt koncentrerar sig på att serva kommunen, kommer att upphandlas i full konkurrens. Både vad gäller renhållningen och behandlingen av avfallet.

Johan Börje
Marknadsdirektör Ragn-Sells

Bara vanligt vatten

Bara vanligt vatten
Oberoende av om man tillhör den skara som tror att klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet – eller av naturliga klimatvariationer är en sak säker. Klimatet förändras.

Efter världsvattenveckan nyligen med fokus på vatten, grunden för allt liv är det ingen tvekan om effekten. Motstridigt drabbar effekten oss alla, det är och blir blötare och torrare och det drabbar de av oss som redan har det illa genom att bli ännu mera översvämningar och ännu mera öken. Vi ser en obalans över så kort tid som ett år, för mycket vissa delar av året – för lite andra delar, skördar över hela världen slår fel.

Att som vi i Sverige, kunna dricka så mycket vatten vi vill av på stora hela god kvalitet är en lyx .som få i världen kan unna sig. Än mindre duschar, diskmaskiner, tvättmaskiner och en grön gräsmatta.  Vi måste ta ställning till hur vi odlar, odlar vi rätt gröda på rätt plats, hur förhåller vi oss till vattenintensiva grödor, ris, socker och bomull.

Är det acceptabelt att ett kilo bomull kan kräva upp till 29 000 liter vatten? Hur bygger vi våra ständigt växande städer så att de klarar den ökade nederbörden? Hur använder vi marken så att vi kan odla på den i stället för att den torkar ut? Vilka ytterligare sjukdomar och insekter kommer att få en annan utbredning? Frågorna är många, stora och globala. En global orsak ägs av- och där effekterna drabbar alla och envar.

Årets världsvattenvecka har gett många bra seminarier och väckt många reflektioner över den djupa innebörden klimatförändringen har. Som alltid är det inte bara nattsvart, det finns ett engagemang i världen som gör att man sakta med säkert börjar anpassa sitt samhällsbyggande, sin matförsörjning och sin företagsutveckling efter klimatförändringarnas effekter. Det finns teknik, metoder och simuleringar som kan hjälpa oss att fatta rätt beslut, men faktum kvarstår ännu. Det blir blötare och blötare. Och torrare och torrare.

Om vi leker med tanken att vi kan bromsa upp klimatförändringen genom minskade utsläpp av koldioxid, om det ens finns skuggan av en chans – då måste vi sträva mot det. En så stor och mäktig förändring kräver åtgärder på alla fronter, även om vi inte med 100,00% säkerhet kan säga att det är de absolut rätta aktiviteterna så kan vi inte bara vänta.
Världen behöver World Water Week.

Det var i vart fall enklare förr

Ragn-Sells Kvalitet- och miljöchefJag vill inte vara bakåtsträvare på något sätt. Det är absolut inte min natur, men ibland för att kolla av sin omgivning måste man titta i backspegeln. Nu under sommaren har jag tittat bakåt många gånger.

Att ha det jobb jag har innebär att man från vänner, bekanta, bekantas bekanta och såväl avlägsen som närstående släkt får frågor. ”Skall jag kompostera hemma eller är det mera miljömässigt att använda grön påse?” (i de kommuner som har grön påse). ”Vi tänkte köpa en ny bil, skall vi köpa en bensinbil, hybrid eller en diesel?”. ”Jag har sett att det finns nya byggskivor i plast – är de bättre än trä?”. Och även en gammal klassiker; ”Skall vi använda tyg- eller pappersblöja till lilla Jytte?”.

Många bra och många relevanta frågor, men ack så svåra att svara på så där över en kopp te i syrenbersån. Det finns naturligtvis enkla svar, - kasta inte så mycket mat – så blir det inte så mycket organiskt avfall. Den mest klimatsmarta bilen är den som inte köps, näst bäst är den som inte körs. Men det är ju inte riktigt det frågeställningarna gäller, frågorna gäller ett val mellan olika alternativ, de gäller inte omläggning av livsföring.
Det var enklare förr, då var frågorna mera mot – ”kan vi släppa ut det här”? Från att ha varit tämligen rakt på sak, ja- nej- har nu frågorna börjat hamna i sitt rätta perspektiv – hållbarhet. Hur skall vi välja för att vi skall kunna skapa hållbarhet, men ändå inte ge avkall på livskvalitet, är ju vad frågorna handlar om egentligen.

Mina svar tillbaka är allt annat än enkla ja eller nej. Mina svar tillbaka är ofta att jag inte kan svara på rak arm, eller att jag inte vet. Hållbarhet handlar om så mycket mera.
I syrenbersån har jag suckat många gånger den här sommaren och tittat i backspegeln och konstaterat, det var i vart fall enklare förr.


Tove Olsson är sedan mars 2011 Ragn-Sells Kvalitets- och Miljöchef. Hon kommer närmast från AstraZeneca där hon under de senaste 8 åren haft ledande befattningar inom miljö- och kvalitetsområdet. Tove kommer att blogga om hållbarhetsfrågor, miljö och utveckling. 

Stäng
Stäng