Blogginlägg postade under april 2010

Vart är vi på väg – Återvinningsdagen 2012

Den 29 november samlades 150 personer från återvinningsbranschen för att diskutera framtiden. Materialåtervinning, resurseffektivitet och Avfallsutredningen stod i centrum för diskussionerna.

Jag ombads göra ett kort inlägg om vart branschen kommer att befinna sig om 20 år. Nedan sammanfattas de tankar jag delade med mig till auditoriet.
                                                     *
Eran med billiga råvaror är över - den starkaste tillväxtkraften under hela 1900-talet - och det är därför avfallet går från att vara avfall till att bli råvara.

Sällan har våra samhällen varit utsatta för ett så kraftigt omvandlingstryck som nu. Som alla vet är vi 2030 på väg mot:

  • 8 miljarder människor, och upp till 9 mdr 2050
  • Energianvändningen ökar >40%; Kina och Indien står för halva ökningen
  • Globala medelklassen ökar med 3 mdr människor från dagens strax under 2 mdr

Med den konsumtionsnivån och oförändrat levnadsmönster skulle vi 2030 behöva mellan 3 till 4 jordklot. Det är ohållbart.

Hur ser då framtidens marknad ut för vår bransch? Vi rör oss oavsett Avfallsutredningen mot en kretsloppsekonomi/cirkulär ekonomi. De som inte fattar detta och konsekvenserna kommer att gå under.

Lyssnar man på företrädare för de stora konsumentföretagen som Unilever och Procter and Gamble så kommer 30% av deras resursbehov 2030 att lösas genom ett bättre materialflöde, som i klartext betyder mindre avfall och mer cirkulär ekonomi, ibland med slutna kretslopp.

Detta kommer ha en otrolig effekt på vad vi menar med återvinning.
Vi kommer att se en ökad specialisering för att hantera en förflyttning från åkeri och mekanisk behandling mot mer nischade tjänser och kemisk och optisk behandling.

Det innebär samtidigt att vi kommer att se fler partnerskap, för behovet av helhetssyn för effektiv återvinning kommer inte att förändras.

Parallellt med det kommer vi också att se en ökad branschglidning där gränserna mellan tyngre former av FM, (facility management) och återvinningsföretag kommer att bli otydligare. Vi får också en glidning mellan energibolagen och återvinningsföretagen.

Vi kommer successivt att se monopolen lösas upp, såväl de kommunala som producentansvarsmonopolen. Skälet är högre råvarupriser och att vi behöver marknadens drivkrafter och fulla spelrum för att utveckla de bästa lösningarna.

Men det är inte slutet för kommunerna. De kommer av resursskäl behöva fokusera på kravställning och tillsyn, vilket kommer att vara en kritisk funktion för en bra utveckling.

Vad som däremot kommer att bli dramatiskt för kommunerna är att flera biogassatsningar kommer att dras med svåra lönsamhetsproblem. Skälet är att matspillet kommer att reduceras kraftigt. Vi kan inte fortsätta kasta mat när matpriserna stiger och 9 mdr ska födas.

Därtill kommer värmeverken att ha svårt att klara konkurrensen med alternativa energikällor då kostnaden för att anskaffa bränsle kommer att bli allt högre. Skälet här är att hushållssopan snart är ett minne blott (igen p g a råvarupriserna) och verksamhetsavfallet kommer att dels minska dels söka andra vägar där man får ersättning istället för att behöva betala för energiinnehåll.

Vad ska man mot denna bakgrund då säga om Avfallsutredningen? Först och främst lyckas den inte fånga denna bredare bild och de drivkrafter som kommer att bestämma framtidens spelplan. Det gör att utredningen bara delvis landar i förslag som tar oss i rätt riktning, medan andra förslag sätter gränser för framtidens utveckling, framför allt förslaget om att monopolisera insamlingen av förpackningar och tidningar.

Vår bransch liksom hela samhället står i början på en stor omvälvning som ställer krav på innovationskraft och nytänkande. Det sista vi behöver nu är mer monopol.

Johan Börje

Offantlig Upphandling!

Befinner sig landet i ett moralpaniskt läge kring upphandlingar, trängd mellan Riskkapitalisterna skrupellösa vinstmaximering och uppvaknandet att denna aktivitet och verksamheter under lagen om vårdval faktiskt utgör mer än 20% av Sveriges BNP?

Samtidigt är den offentliga upphandlingen vad gäller avfall i en slags rävsax mellan en tendens av alltfler överklagningar, detaljreglering och mer omfattande viten.

Därför var timingen lysande när Sveriges Åkeriföretag ägnade årets Renhållarträff den 25 november åt offentlig upphandling. Än mer så med tanke på att Anders Wijkman samma vecka lämnade sitt delbetänkande i den statliga utredning som har till uppgift att reformera upphandlingen i Sverige.

Jag tror det kan vara bra att ibland gå tillbaka till varför vi har offentlig upphandling. Jag tror det kan sammanfattas i tre punkter:

- Hinder mot korruption och svågerpolitik
- Operationell effektivitet så att varje skattekrona kommer till bästa användning
- Innovation, både genom att upphandlaren driver kravställningen och att konkurrensen föder nya tankar

Om resultatet är att vinster tas ut i form av kvalitetssänkningar istället för produktivitetsökningar och att detaljregleringen och prisfokuset blir så omfattande att det inte finns utrymme för innovation, så kan man lätt konstatera att vi är inne på fel väg.

Vad är då rätt väg?
Låt mig nämna några områden som jag tror är avgörande för att utveckla upphandlingen i vår bransch och generellt.
Det börjar med inköp. Inköp måste ses som en prioriterad och strategisk kärnkompetens hos kommunerna. Kommunerna måste fokusera rätt och avsätta resurser till detta, annars kommer skattebetalarna aldrig att få valuta för sina pengar. Detta är en långt mer omfattande omställning än vad man kan tro.

Inköp går hand i hand med uppföljning/revision. Utan uppföljning kommer vi skapa en nedåtgående spiral av sämre och sämre kvalité, oavsett vad som står i upphandlingsunderlagen. Avsaknaden av uppföljning lämnar dörren öppen för entreprenörer med rymligare samveten att lämna taktiska offerter med priser som inte tar täckning för alla skall-krav.

Här finns emellertid goda exempel på kommuner som Västerås, Umeå, Uppsala och Norrtälje som lägger alltmer tid på att göra ett seriöst uppföljningsarbete.

Utan uppföljning kommer vi inte heller att utveckla en gemensam idé om hur vi ska se på och mäta kvalité, vilket jag tror har stor betydelse för upphandlingens långsiktiga överlevnad. Min gissning är att där vi inte får ett ökat inslag av uppföljning kommer vi istället att få en eskalering av viten kopplade till snåriga och motsägelsefulla regler om effekten av olika förseelser, vilket förstås är en klart olycklig utveckling.

Låt mig betona för att undvika missförstånd, att viten i sig är välkomna, men de måste vara förutsägbara, proportionerliga och i sin natur leda till beteendeförändringar hos entreprenören som höjer kvalitén. Det är också därför som bonusinslaget i uppläggen borde öka.

Men vad gäller kvalité måste kanske även lagstiftningen hjälpa till. En del av kommunens beslut måste kunna vara att bedöma ”past performance”. I varje val av leverantör i näringslivet ingår en inte obetydlig komponent som består av att försöka bedöma leverantörens historiska prestation. Av det skälet tycker jag det var fel av Förvaltningsrätten i Malmö tidigare i år (mål 1878-11) att underkänna VA-SYDs val av Ragn-Sells med motiveringen att kommunen inte får lägga referenser till grund för sin kvalitétsbedömning.

Det är också dags att fundera på hur man kan väva in slutkundens upplevda känsla av kvalité. I näringslivet gör vi löpande kundundersökningar för att få fram NKI – Nöjd Kund Index. Någon borde fundera på hur ett RenhållningsIndeX (RIX!) skulle kunna se ut. En spännande tanke är att koppla utfallet av sådana undersökningar till bonusbetalningar.

En viktig del av utvecklingen för att uppnå innovation, är att vi kommer bort från detaljreglering och går mot funktionsupphandlingar. Detta kan uppenbart vara en utmaning i tider av upplevda kvalitétsbrister. Men det är här den professionelle inköparen och uppföljningsarbetet kommer in. Kommunerna måste lära sig att formulera vilket problem som ska lösas på funktionell nivå och endast inkludera de mest kritiska kraven. Här måste kommunerna vara försiktiga med att införa långa listor på minimikrav som effektivt dödar alla möjligheter till nytänkande.

Vad gäller innovation och miljöutveckling, så är det viktigt att upphandlingarna i största möjliga utsträckning undviker att specificera teknik, och istället tillämpar på målstyrning. Speciellt viktigt är detta på fordonssidan, där detaljerade regler försvårar ett effektivt användande av fordonen, t ex mellan olika närliggande kommuner. 

Jag gissar att denna fråga kommer att bli knivigare över tiden allteftersom innovationerna för en hållbar framtid tilltar. Några kanske har uppmärksammat att Danmark nu satsar hårt på bränsleceller som med förnyelsebar el i stor skala ska omvandla infångad koldioxid till bensin, d v s vi kommer att få koldioxidneutral bensin inom några år. Med sådant bränsle i tankarna blir det svårt att ställa de olika bränsleslagen mot varandra.

Några ord om IT. Att entreprenörer lägger en stor del av sin kostnadsmassa på att anpassa sig till olika kommunala IT system, är helt utan värde. Här måste branschen ta fram ett standardiserat gränssnitt för att sänka alla kostnader för denna del av upphandlingen.

Sist men inte minst – kanske störst – är det angeläget att påpeka att vissa kommuner underlåter att upphandla över huvud taget. Nu är de s k Tekal-kriterierna på väg in i Sverige på allvar, vilket vi hoppas ska leda till en renodling av kommens roll och att alla uppdrag som inte drivs i egen regi eller i kommunala bolag som i allt väsentligt koncentrerar sig på att serva kommunen, kommer att upphandlas i full konkurrens. Både vad gäller renhållningen och behandlingen av avfallet.

Johan Börje
Marknadsdirektör Ragn-Sells

Bara vanligt vatten

Bara vanligt vatten
Oberoende av om man tillhör den skara som tror att klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet – eller av naturliga klimatvariationer är en sak säker. Klimatet förändras.

Efter världsvattenveckan nyligen med fokus på vatten, grunden för allt liv är det ingen tvekan om effekten. Motstridigt drabbar effekten oss alla, det är och blir blötare och torrare och det drabbar de av oss som redan har det illa genom att bli ännu mera översvämningar och ännu mera öken. Vi ser en obalans över så kort tid som ett år, för mycket vissa delar av året – för lite andra delar, skördar över hela världen slår fel.

Att som vi i Sverige, kunna dricka så mycket vatten vi vill av på stora hela god kvalitet är en lyx .som få i världen kan unna sig. Än mindre duschar, diskmaskiner, tvättmaskiner och en grön gräsmatta.  Vi måste ta ställning till hur vi odlar, odlar vi rätt gröda på rätt plats, hur förhåller vi oss till vattenintensiva grödor, ris, socker och bomull.

Är det acceptabelt att ett kilo bomull kan kräva upp till 29 000 liter vatten? Hur bygger vi våra ständigt växande städer så att de klarar den ökade nederbörden? Hur använder vi marken så att vi kan odla på den i stället för att den torkar ut? Vilka ytterligare sjukdomar och insekter kommer att få en annan utbredning? Frågorna är många, stora och globala. En global orsak ägs av- och där effekterna drabbar alla och envar.

Årets världsvattenvecka har gett många bra seminarier och väckt många reflektioner över den djupa innebörden klimatförändringen har. Som alltid är det inte bara nattsvart, det finns ett engagemang i världen som gör att man sakta med säkert börjar anpassa sitt samhällsbyggande, sin matförsörjning och sin företagsutveckling efter klimatförändringarnas effekter. Det finns teknik, metoder och simuleringar som kan hjälpa oss att fatta rätt beslut, men faktum kvarstår ännu. Det blir blötare och blötare. Och torrare och torrare.

Om vi leker med tanken att vi kan bromsa upp klimatförändringen genom minskade utsläpp av koldioxid, om det ens finns skuggan av en chans – då måste vi sträva mot det. En så stor och mäktig förändring kräver åtgärder på alla fronter, även om vi inte med 100,00% säkerhet kan säga att det är de absolut rätta aktiviteterna så kan vi inte bara vänta.
Världen behöver World Water Week.

Det var i vart fall enklare förr

Ragn-Sells Kvalitet- och miljöchefJag vill inte vara bakåtsträvare på något sätt. Det är absolut inte min natur, men ibland för att kolla av sin omgivning måste man titta i backspegeln. Nu under sommaren har jag tittat bakåt många gånger.

Att ha det jobb jag har innebär att man från vänner, bekanta, bekantas bekanta och såväl avlägsen som närstående släkt får frågor. ”Skall jag kompostera hemma eller är det mera miljömässigt att använda grön påse?” (i de kommuner som har grön påse). ”Vi tänkte köpa en ny bil, skall vi köpa en bensinbil, hybrid eller en diesel?”. ”Jag har sett att det finns nya byggskivor i plast – är de bättre än trä?”. Och även en gammal klassiker; ”Skall vi använda tyg- eller pappersblöja till lilla Jytte?”.

Många bra och många relevanta frågor, men ack så svåra att svara på så där över en kopp te i syrenbersån. Det finns naturligtvis enkla svar, - kasta inte så mycket mat – så blir det inte så mycket organiskt avfall. Den mest klimatsmarta bilen är den som inte köps, näst bäst är den som inte körs. Men det är ju inte riktigt det frågeställningarna gäller, frågorna gäller ett val mellan olika alternativ, de gäller inte omläggning av livsföring.
Det var enklare förr, då var frågorna mera mot – ”kan vi släppa ut det här”? Från att ha varit tämligen rakt på sak, ja- nej- har nu frågorna börjat hamna i sitt rätta perspektiv – hållbarhet. Hur skall vi välja för att vi skall kunna skapa hållbarhet, men ändå inte ge avkall på livskvalitet, är ju vad frågorna handlar om egentligen.

Mina svar tillbaka är allt annat än enkla ja eller nej. Mina svar tillbaka är ofta att jag inte kan svara på rak arm, eller att jag inte vet. Hållbarhet handlar om så mycket mera.
I syrenbersån har jag suckat många gånger den här sommaren och tittat i backspegeln och konstaterat, det var i vart fall enklare förr.


Tove Olsson är sedan mars 2011 Ragn-Sells Kvalitets- och Miljöchef. Hon kommer närmast från AstraZeneca där hon under de senaste 8 åren haft ledande befattningar inom miljö- och kvalitetsområdet. Tove kommer att blogga om hållbarhetsfrågor, miljö och utveckling. 

  • 17 september 2010 15:03
  • Skrivet av: Christina Lindbäck
  • 0 kommentarer

Kära bloggläsare!

Hoppas er sommar har varit bra.
Min har varit förträfflig. Jag passade faktiskt på att åka till mitt älskade landskap champagne i Frankrike för att lära mig ytterligare lite mer om denna ädla dryck. Under resan kunde jag konstatera att andelen odlare som lyfter fram att de odlar ekologiskt har ökat. Champagneframställning är ett verkligt hantverk - det är därför som det fascinerar mig så.
En annan glädjande iakttagelse som jag gjorde var att Frankrike har börjat satsa på alternativa fordonsbränslen. Jättekul! Däremot, tvärtemot mina fördomar, så hade Tyskland inte alls några alternativ att erbjuda. Jag efterfrågade etanol på flera mackar i Tyskland men de förstod ibland inte ens vad jag frågade efter. (Kan ju också bero på min tyska, men det vägrar jag att tro!) I Frankrike däremot fanns ofta både, gas, etanol och också en markering om att ett bensinalternativ innehöll hög etanolinblandning enligt de nya EU-reglerna. Roligt att erfara tycker jag.

Här hemma är vi ju nu inne i skälvande slutminuter av valrörelsen, en valrörelse som jag har blivit jättebesviken på sett ur ett miljöperspektiv. Just bilar och bränslen har diskuterats lite grann. Men väldigt visionslöst. Var finns de olika blockens visioner? Hur ser det hållbara samhället ut i alliansens Sverige? Hur ser det ut i rödgrön tappning? Det långsiktiga perspektivet har försvunnit ur valdebatten tycker jag. Varför kan vi väljare inte bilda oss en uppfattning om hur politikernas visioner ser ut? Det är en brist tycker jag. Kanske bidrar media till detta i takt med ökad snuttifiering då frågeställningarna blir mer och mer kortsiktiga. Jag tror det är viktigt att vi inte glömmer våra visioner.

Inom Ragn-Sells hade vi ett stort kundseminarium härom veckan där vi Ragn-Sellare mötte ett stort antal kunder till oss. En av uppgifterna under dagen var just att i små grupper göra en ”roadmap” mot ett hållbart samhälle. Här fanns visioner och stora målsättningar framskapade i okonventionell och oväntad mix på människor och kunnande. Vi fann möjligheter att komplettera varandra och hur vi tillsammans kan göra Ragn-Sells tjänster bättre!
Vi frågade oss själva hur vi alla kan bidra genom våra olika kompetenser till större klimatnytta med det vi gör. Om detta hade alla grupper mycket goda idéer. Just detta idéskapande har jag saknat i debatten. Nu hoppas jag att det block som vinner kan ta till vara den enorma kraft som svenska företag visar upp när det gäller att vilja jobba för en ökad hållbar utveckling. Skapa okonventionella mötesplatser där företag som hör ihop men inte naturligt jobbar ihop kan mötas.
Ta tvättmaskinstillverkare och tvättmedelstillverkare t.ex. vad kan inte de uträtta om de sätts i samma rum? Troligen underverk. Jag vet att MISTRA, IVL m.fl  snart publicerar en intressant halvtidsrapport om just detta ämne - tvättmaskiner och tvättmedel! Läs den och fundera sen på hur vi skapar fler sådana samarbeten! Vi som jobbar med detta dagligdags behöver stötta våra politiker.
Glöm dock inte att rösta på söndag om du inte redan gjort det, det är viktigt!

Ha det gott!

Christina

Kallt, rent vatten - en tjänst från naturen att ödmjukt fascineras och glädjas åt

Tänk dig att du sitter på en svensk fjälltopp en varm högsommardag. Du är svettig efter en brant klättring, tröjan klibbar. Tungan häftar mot gommen för du har svettats ut så mycket vätska att du blivit torr om munnen. Vattnet i din flaska är slut. Du ser dig om. Svagt i tystnaden hör du ett litet porlande… Du följer ljudet och bakom ett stenblock finner du källan till ljudet, en liten fjällbäck som rör sig ner för bergssidan. Du drar en suck av lättnad, tar fram din kåsa fyller den med klart, kallt vatten direkt från naturens egen källa. Du tar en djup klunk låter det kalla vattnet cirkulera och svalka din mun. När du sen sväljer känner du det kalla vattnet rinna ner genom strupen, en lite hisnande känsla. Du blir påmind om din kropps funktioner och naturens generositet.

För många år sedan var min fru uppe i fjällen. Där träffade hon en man som var van fjällvandrare och som gärna besökte Sarek, den riktiga vildmarken. Långt in i Sarek stannade han till vid en liten jokk. Han satte sig för att pusta ut och fyllde sin kåsa med kallt, friskt vatten. Han kände då att han var iakttagen. En bit bort såg han en liten pojke som storögt tittade på honom medan han fyllde sin kåsa. Plötsligt vände pojken om och började springa mot ett tält lite längre bort samtidigt som han exalterat ropade; Mutti, Mutti, man kann das wasser trinken!
Det var en tysk familj som vandrat in i Sarek med fyllda dricksvattendunkar. De hade ingen aning om att man kunde dricka vattnet direkt från jokken. I deras hemtrakter var allt vatten i bäckarna odrickbart på grund av föroreningar.

Det ovan beskrivna kan också uttryckas som att mannen nyttjade en ekosystemtjänst. Våra ekosystem är sinnrika konstruktioner. Det naturliga kretsloppet genererar inga överflödiga restprodukter. Ekosystemtjänsterna i ett opåverkat kretslopp kan nyttjas och är i princip i balans så länge de inte drabbas av yttre störningar. Men idag är ju tyvärr sanningen en annan. Det är få ekosystem som är opåverkade. Vi i det moderna samhället måste påminna oss om dessa fantastiska tjänster; rent vatten, frisk luft, orörda rullstensåsar som kan rena vattnet m.m. Vi måste också tänka igenom vilka av dessa naturliga tjänster vi är beroende av som företag. Om vi förstör de naturliga källor som vi är beroende av, kommer vi inte att kunna fortsätta att producera våra varor. Med bättre kunskap kan vi förebygga aktiviteter som överutnyttjar naturliga tjänster och resurser. Mycket inspiration och kunskap går att hämta från naturens naturliga ekosystem. Det gäller för oss att skaffa kunskap om dem och att värna om den. Jag välkomnar Naturvårdsverkets initiativ att ge sig in i detta ämnesområde. Vi i företagen behöver mer kunskap och kloka råd i dessa frågor.

Fundera nu själv i sommar -  vilka är dina favoritupplevelser ute i naturen? Det kan vara tystnad, orörda vidder, kallt fjällvatten, nyfångad fisk som tillagas på plats. Många av dem upplevs av oss, som enskilda individer, som gratis och de är värda all vår respekt och hänsyn! Det är vår skyldighet, tycker jag, att se till att de kan bevaras. Njut av allt det sköna sommaren har att erbjuda.

Christina.

Kategori:

Regeringen vågar inte ändra reglerna – biogasen förlorare

Biogasen är den största förloraren när regeringen inte vågar ändra i avfallsförordningen och ta bort kommunernas självpåtagna ansvar för ”därmed jämförligt avfall”.

Det borde vara självklart att varje näringsidkare i Sverige ska kunna lämna det avfall som uppkommer i hans eller hennes verksamhet till vilken seriös avfallsaktör som helst på marknaden. Så är tyvärr inte fallet i dag. Matavfall och andra organiska avfallstyper kan inte lämnas till den avfallsaktör som näringsidkaren själv vill. Skälet är att vissa kommuner tolkar avfallslagstiftningen så att det som i lagen benämns som ”därmed jämförligt avfall” är jämförligt med hushållsavfall. Hushållsavfall råkar nu vara en avfallstyp som kommunerna har monopol att hantera. Därmed blir det omöjligt för andra aktörer att komma in på den marknaden. Detta synsätt är helt oacceptabelt för oss privata aktörer. Och vi har stöd i flera avgöranden i lägre instans. Man har t.ex. bedömt att grönsaker från en livsmedelskedjas centrallager, vars bäst före datum har passerats, borde bedömas som ett avfall som uppstår i näringsverksamhet och därför inte liknas vid hushållsavfall. Men kommunerna väljer att bortse från dessa domar. Det finns tyvärr därför inga klargörande rättsfall från högsta instans som visar att kommunerna har fel. Så kommunerna fortsätter ostört med sin tolkning.

Vad det hela handlar om är vilken aktörsgrupp som ska få tillgång till stora volymer biologiskt nedbrytbart avfall. Jag tycker att det är principiellt felaktigt att man, som kommunerna, i förväg pekar ut en aktörsgrupp på marknaden. Då är det bättre att ställa upp regler om att vem som helst på marknaden får hantera avfallet under förutsättning att det görs på ett miljö- och hälsomässigt korrekt sätt. Det behövs tydliga kriterier för hanteringen som samtidigt innebär att det blir bra för samhället.

Regeringen hade planerat att rätta till kommunernas ”feltänk” genom en ändring i avfallsförordningen. Förändringen skulle innebära att varje näringsidkare som har organiskt avfall i sin verksamhet får anlita vem som helst som uppfyller kraven och hanterar avfallet på ett miljö- och hälsoriktigt sätt att ta hand om sitt avfall. Men regeringen kommer inte till skott före valet. Jag har fått uppgifter om att förslaget legat färdigt på regeringens bord en längre tid. Men man vågar inte få en debatt med kommunala företrädare före valet. Detta är verkligen beklagligt!

På grund av regeringens fegande är vi två förlorare. Den som vill använda biogas och vi som kan producera den. Eftersom vi inte får ta hand om det organiska avfallet får vi inte heller fart på biogasutvecklingen. Vi förhindras alltså att tillgodose en efterfrågan. Om man istället möjliggjorde en ökad mångfald bland producenterna av biogas, skulle det också komma att skynda på utvecklingen. Flera aktörer på biogasmarknaden skulle på sikt ge bättre teknik och lägre priser för slutkunderna. Det skulle också innebära ökad tillgänglighet och innebära en teknik som fler skulle vilja satsa på. Det skulle alla tjäna på ur såväl ett ekonomiskt som miljömässigt hållbarhetsperspektiv.

Njut av försommaren!
Christina

Hållbarhetsintresserade kommunikatörer behövs!

Igår var jag på prisutdelning av priset A Sustainable Plan Award, som sista års studenterna på Berghs School of Communication har instiftat. Det är ett nyinrättat hållbarhetspris för reklambranschen. Priset går till den som på bästa sätt arbetat med hållbarhet ur alla tre perspektiv.

Jag har haft förmånen att sitta i juryn och välja ut finalisterna bland många intressanta bidrag. I juryn har vi varit en blandning av människor, de flesta med reklam- och PR- bakgrund, och så jag med näringslivs- och miljöbakgrund. Jurysammanträdena har inneburit många dynamiska diskussioner bl.a. om vilken roll reklambranschen och kommunikatörer ska spela i hållbarhetsarbetet. Vi var eniga om att vi behöver den här debatten. Kommunikatörer har stor makt. De kommer in i våra liv med sina budskap. Bör de då inte också ta ett ansvar för vad som kommuniceras?

Vi i juryn skrev bl.a. så här i en debattartikel som gick att läsa i Resumé torsdagen den 27 maj.
”Kommunikation påverkar människor. Det är hela poängen. Ändå hävdar många i kommunikationsbranschen att bra reklam speglar samhället, precis som det ser ut just nu. Kommunikation som ifrågasätter normer för familjebildning, utseende eller miljöbilar blir för komplicerad. Men männen och kvinnorna i styrelserummen sitter inte där för att spegla det som händer idag. De sitter där för att deras företag ska funka imorgon.  Om vi ägnar oss åt att bekräfta samhällets normer, kan vi bli duktiga taktiker. Men om vi vill öka kommunikationens betydelse och kalla oss strateger, måste vi se framåt. Vi måste vara mer ifrågasättande, drömmande och idealistiska än dem vi ger råd till.”

Jag delar vår slutsats: Kommunikatörer har, tillsammans med sina kunder, makt. De har makt över det offentliga rummet, över människors TV-soffor och över deras frukostbord. Som kommunikatör gör man därför varje dag ett viktigt val: Ska jag använda makten för att spegla befintliga ideal? Eller ska jag använda den för att göra världen lite bättre?

De nominerade i A Sustainable Plan Award är företag och byråer som har gjort det senare. De har, som riktiga strateger, investerat idag för att tjäna pengar imorgon. Vinnaren är det bidrag som vi i juryn tycker har dragit det allra längst, både från kundens och byråns sida.

Ingen jurymotivering är komplett utan adjektivet ”modig”. För en gångs skull är det faktiskt rätt att använda det. Vem det blev och vilka som satt i juryn med mig kan ni läsa om ni går in på http://sustainableplan.se/the-award-2010/84/. Vi måste debattera hur vi kan få fler hållbarhetskompetenta byråer som strategiskt rådger företag på tröskeln till att kommunicera sitt hållbarhetsarbete Vi behöver fler goda exempel på verkligt hållbarhetsarbete i stället för greenwashing som ett ytligt säljargument.

Ha en bra arbetsvecka!
Christina

En eloge till företagens fordonsavdelningar som tar egna initiativ!

Häromdagen fick jag ett mail från ett företag som ville sälja ett nytt miljöanpassat drivmedel till oss. Det är ofta sådana mail tar vägen om miljöchefen. Man vill att miljöchefen ska vara ”murbräckan” in i företagens andra avdelningar - att det som är miljöanpassat ska få en talesperson in i företaget.
Jag sände då mailet vidare till vår fordonsansvarige, som genast svarade att vi testar det här drivmedlet redan på ett par bilar i Stockholmstrakten. Underbart tänkte jag! Jag blir så glad varje gång jag inser att jag är mer en katalysator än något annat. Vi inom Ragn-Sells har tagit ett stort steg mot ett brett miljöengagemang inom olika enheter. Idag är vår fordonsavdelning enormt miljöorienterad. Deras syn på omvärlden på fordonssidan är uttryckt så här, saxat från vår kommande miljöredovisning: "Ragn-Sells står inför ett teknikskifte på fordonssidan, som inledningsvis kommer att innehålla många alternativ, där inget baseras enbart på fossila bränslen. Om några år kommer det inte längre att vara gångbart att använda fossil diesel som drivmedel i våra fordon. Det gör dels att vi hela tiden följer och utvärderar nya tekniker och dels att vi använder befintliga fordon på ett effektivare sätt, för att snabbare kunna växla över till ny teknik."
De resonerar på egen hand kring scenarios om framtidens drivmedel och hur ska vi förbereda oss för nya krav. Min roll är att vara bollplank och stötta med fakta ibland, helt fantastiskt. I takt med att miljökunskaperna ökar hos flera aktörer i våra företag desto snabbare får vi till stånd en positiv utveckling. Vi miljöchefer kan bli än mer strategiska och komma med inspel som tas upp och drivs av våra kollegor. Det är en spännande och positiv utveckling som jag verkligen välkomnar! En eloge till alla fordonsavdelningar som tar egna initiativ, tillsammans blir vi starka i omställningen mot ett än mer hållbart samhälle!

Ha en bra helg!

Christina

PS. Idag har Ragn-Sells flera fordon i gång som går på alternativa drivmedel. En dualfuelbil, en elhybrid, en etanolbil m.m. Vill ni veta mer kontakta våra fordonsansvariga eller läs mer här. DS

Välkommen till min blogg!

I min bransch händer det mycket som är värt att lyfta. Jag tänker kommentera, informera och debattera saker som händer och berör avfallsbranschen och frågor som har med hållbar utveckling att göra. Frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Så missa inte mina inlägg.

En sak som jag funderat över är begreppet "klimatneutralitet". Varför ska företag vara klimatneutrala, det är ju väldigt svårt att uppnå. Vad det handlar om är att vi vill kompensera för vår belastning, att vi åtminstone vill uppnå balans mellan belastning och positiva åtgärder. Jag tycker att begreppet "klimatkompensation" väl beskriver vad vi är ute efter. Apropå det, visst du förresten att återvinning av ett ton aluminium spar tio ton koldioxid. Vill du se fler positiva effekter med återvinning i det här sammanhanget - titta i vår Klimatnyttoguide.

Kategori:
Stäng
Stäng